Translate this page:
I samband med ett officiellt besök hos US Coast Guard i Louisiana, USA för att studera hamnskydd i delstatens hamnar tog vi tillfället i akt att se oss omkring. New Orleans känns lite som en andra hemstad eftersom vi bodde där i några år i slutet på 1980-talet.
Vi hyrde en bil för att bland annat besöka platsen där Tabascosåsen tillverkas.
Maj - Juni 2009
Som alltid: det första man gör när man kommer till stan är ett dussin nyfångade ostron på Acmes. Värt att stå i kö för.
En hjulångare och den mäktiga Mississippi i bakgrunden.
Nattlivsbild från den berömda Bourbon Street.
Några bilder på udda personer som man hittar i de franska kvarteren.
Och några bilder från New Orleans och Mississippi.
Här ett hotell som skapar många minnen. Här bodde jag innan jag hyrde lägenhet i Warehouse District, inte långt härifrån. Jag representerade Stena Offshore AB i slutet på 1980-talet i samband med en rättegång (som vi vann 100%). Hotel Iberville på Iberville Street - en tvärgata till Bourbon Street.
Vi tog oss en körtur bland de skadade och ofta övergivna husen i Nineth Ward efter stormen Katrina 2006.
Men trots alla motgångar som staden fått utstå så festas det mycket och musik spelas vid varje gathörn.
För den som gillar gammal jazz är Preservation Hall ett måste.
Här på väg in till stadens främsta musikbutik - Music Factory. Här har jag köpt många av mina bästa CD-skivor med New Orleans-jazz.
På stan kan man möta ungdomsidolen Fats Domino i egen hör person.
Eller som här posera vid Fats Dominos piano.
Vid Fats Dominos hus. Det blev skadat av stormen Katrina 2006.
Vi passade på att återförenas med gamla vänner - Ray Thompson till vänster och Jimmy "Roach" Roussel till höger. Två advokater jag jobbade med i slutet på 1980-talet. Vi firade 20-årsjubileum för segern!
Med bilen körde vi 20 mil västerut längs kusten till Avery Island där familjen McIlhenny tillverkar den berömda chillisåsen Tabasco.
Här är fabriken - men tillverkningen är "hemlig" och vi fick inte se de löpande banden med flaskorna.
Anita tar en bild på paviljongen som byggts ovanpå den underjordiska saltpelare som gjorde Tabascosåsen möjlig. Man använde saltet för att försegla de träfat i vilka såsen fick fermentera och mogna.
Vi fick inte se produktionen men väl handla i deras butik.
Boken som Anita håller i handen på förra bilden har vi fortfarande kvar i bokhyllan.
Vi säger farväl till Tabasco och kör tillbaks till New Orlenas.
Det äts mycket i New Orlenas. Cajun-köket är världsberömt. Här Old Nawlins Cookery. Nawlins är ett slangbetonat namn på New Orleans som lokalbefolningen använder.
Jag åker med US Coast Guard runt sydligaste Louisiana för att inpektera hamnskyddet. Det blev en tur hela vägen ut till Mississippi-deltats yttersta punkt.
Det äts en massa i New Orleans. En restaurang på varje gathörn och några där emellan. Kräftor och stora räkor är specialiteter. Här liksom i Sverige äter man kräftor på ett rituellt sätt.
Här flera restaurangbilder - Forrest Gumps Shrimps till höger på bild.
Vi avslutar denna fotosession med ytterligare en udda person. Han spelar tuba på torget. Musikanter finns överallt.