Translate this page:
Via Mombasa i Kenya landade vi i Arusha, en stad i utkanten på den stora nationalparken Serengeti. Till skillnad från andra kända nationalparker i Afrika får man inte köra i egen bil. Antingen reser man kollektivit i buss eller större jeepar eller så hyr man en egen jeep med guide. Vi gjorde det senare och det är något som vi inte ångrade.
Helt förunderligt att den gamla Google Blogger-bloggen ligger kvar efter alla dessa år. Men här är de gamla blogginläggen - bootstrappade.
Enligt planen skall vi besöka kratern Ngorongoro, Oldovai Gorge, den vidsträckta Serengetislätten, Massaifolket och Maynarasjön.
20 juni 2011
Äntligen framme i Arusha. Fin middag på Sun Crest Hotel. Snabbt i kojen. I morgon mot Ngorongoro och eventuella gnuer.
Utanför hotellet stod vår jeep med chaufför/guide och väntade på oss.
Snabbt över till arrangören Easy Travel för instruktioner om hur man uppför sig bland de vilda djuren.
Så bär det iväg genom Arusha mot Serengeti och äventyret.
21 juni 2011
Först ett besök på informationkontoret för att lösa biljett.
Ngorongoro är en enorm krater på 8000 km2 som är rikt på djurliv.
Så är vi äntligen redo att ge oss ut i naturen.
Porten till Ngorongoro.
Kratern är omgiven av en hög bergskedja som skall övervinnas.
Spanar på fel håll.
Det första vi såg var en grupp gazeller.
...och en gnu.
Några zebror som blockerar vägen.
Liten paus i terrängen.
Vår guide försäkrade att det var riskfritt att lämna bilen.
... för en liten picknick.
En termitstack.
En leopard.
Två Ngorongoro-guider som konsulterar varandra: "Har du sett nåt spännande...?
Några flodhästar på avstånd.
Några djur.
Några fåglar.
Fler djur.
Och slutligen en gnu som stirrar på en sovande hyena.
22-23 juni 2011
Entren till Serengeti. Vi är klara för ett par dagars safari med övernattningar på safari lodges - all inclusive.
Jagade av babianer.
Utom av denna mor med unge som spanar in resten av gänget.
En sovande hyena.
Och en vaken buffel. Enligt guiden är buffeln den som vanligast får för sig att angripa safaribilarna.
En elefant med unge.
.. en hungrig unge.
Några antiloper. Typ okänd.
Lejonen jagar oftast på natten och sover på dagarna.
Elefant som korsar vår väg.
Elefanten vänder och kommer mot oss.
Den passerar i godan ro. Den var troligen bara nyfiken.
En struts. Det är en hane. Hanar har svarta fjädrar och honor gråa.
Övernattning med stor buffé. Man blir hungrig av allt safariande.
Rummen utspridda över nejden. Fönster stängda för att hålla babianerna ute.
Det hade regnat under natten.
Till gagn för en krokodil...
...och några flodhästar.
En nyfiken flodhäst rör sig mot oss...
Såhär ser den ut på nära håll.
... och såhär på land.
Ett vackert träd på steppen som väntar på girafferna.
Här är dom - girafferna.
En rastplats.
Med bord och bänkar. .
En liten paus i safariandet
Ingen rast ingen ro. Dags att packa ihop och ut i vilddjurslivet.
En marabustork i trädkronan.
Kuttrasju i bushen.
Vem har hört talas om elefanter som klättrer i berg?
Ytterligare en halvilsken buffel.
Fler elefanter.
Filmar elefanterna.
En argsint hane bryter sig ur gruppen och kommer mot oss.
Kalla nerver och fortsätter filmningen.
Vår guide startar bilen och kör fram några meter. Det räcker för att elefanten känner att vi inte längre utgör något hot för flocken
Ett vårtsvin.
Två vårtsvin. Middag för hungriga dagsjagande lejon.
Så nära att man kan sträcka ut handen och ta på dom.
Alla i jakttagen - utom de i mitten.
Ytterligare ett knippe elefanter.
Några riktiga bufflar.
Slutligen några lata lejon.
Nu är det slut för denna dag. Tillbaks till lodgen för buffé och vila. I morgon skall vi besöka världen äldsta människa - Lucy. Och träffa massaierna.
24 juni 2011
Olduvai Gorge är en del av Rift Valley och platsen där två arkeologer, Mary och Louis Leakey hittade spår av den första humanoiden Lucy.
Symbolen för Olduvai Gorge är denna gamla vulkanpelare.
En expert på området höll föredrag för intresseade lyssnare.
En avgjutning av de 1,9 miljoner år gamla fotspåren.
Här är Lucys fotspår. Lägg märke till att stortån pekar framåt och inte utåt som en tumme som hos aporna.
Det såldes Massai souvenirer utanför muséet.
Alla vill fotografera ....
... och bli fotograferade med symbolen som bakgrund.
25 juni 2011
För en liten peng blev vi inbjudna att hälsa på en grupp massaier som bodde under primitiva förhållanden på Serengeti-slätten.
Inhägnaden för att hålla vilda djur ute bestod av en massa torra kvistar och grenar.
Hövdingen kom snabbt fram och hälsade på oss.
Likaså gjorde ankomstkommittén.
Även kvinnorna ställde upp på en rad för att hälsa oss välkomna.
Spännande ansikten och utsmyckning.
Alltid glada och vänliga.
Alltid kvinnorna som bygger hyddorna.
Vi fick komma in och se hur dom bodde,
Insamlad ved för matlagning.
Det var förmodligen kvinnorna som tillverkade smyckena. Men det var mannen som tog emot betalningen.
Vackert smycke!
Slutligen ett besök i skolan och ett kontant bidrag till skolverksamheten.
26juni 2011
Det finns många flodhästar i området.
Man varnar för att inte gå innanför räcket.
Men vi undrade om inte en flodhäst med lätthet kunde ta sig under det.
Där finns dom!
...i vattnet.
...och en på land.
Vidare mot djungel och slätter.
Några antiloper av okänd sort.
Många fotosafarister.
....som studerar en apa vid vägkanten.
Buffé och övernattning.
Nästa dag mot nya spännande mål.
Lake Manyaras stand.
Ytterligare en flodhäst
Det finns många flodhästar i området.
Några giraffer.
En ny babian har kommit till världen.
Kan det vara en stolt far som sitter här?
Babianer i flock i vägkanten och tittar på bilarna.
De kan vara både nyfikna och ibland aggressiva och angrip bilen. Förösker stjäla antennen.
En giraff i buskaget.
...och en som blockerar vägen.
Ett par bilder på fåglar...
Vi säger farväl till Serengeti och alla upplevelser vi fått innan vi ger oss av mot Arusha och flyget hem.